I en villa i Gamla Enskede eller en lägenhet i ett 1940-talshus i Hökarängen sitter innerdörrarna ofta kvar sedan huset byggdes. Handtaget kan ha bytts ett par gånger, men låskistan inne i dörrbladet är i många fall original. När den slutar fungera, eller när handtaget inte längre fjädrar tillbaka, står man inför valet att laga, hitta en kista med samma mått eller göra om dörren. Den här artikeln går igenom hur du mäter och vad du ska tänka på.
En låskista är ett lås som är inbyggt i dörrbladet. För att få plats krävs en urfräsning i dörrens kant, en ficka där låshuset skjuts in och skruvas fast med en stolpe, alltså den smala plåten du ser i dörrkanten. Till låset hör också slutblecket på karmen, handtaget med sin axel och, om dörren går att låsa, en nyckel eller ett vred. Allt detta måste passa ihop för att dörren ska stänga och låsa ordentligt.
Ordet säger bara hur låset sitter, inte hur bra det är eller vilken mekanism det har. En innerdörrskista i ett äldre hus är oftast enkel: en fallkolv som håller dörren stängd, och ibland en regel som låses med en grov nyckel. Den är inte tänkt som skydd mot inbrott, bara för att hålla dörren på plats och ge lite avskildhet.
Innan du köper något, ta ut den gamla kistan. Skruva loss handtagen (de sitter oftast med en liten låsskruv mot axelns plana sida), dra ut axeln och lossa de två skruvarna i stolpen. Lägg sedan kistan på bordet och mät:
Skriv ner måtten och ta gärna en bild på kistan bredvid en linjal. Det gör det mycket lättare att jämföra med det som finns i handeln eller hos en byggnadsvårdsbutik.
En gammal innerdörrskista är en enkel mekanism. De vanligaste felen är att fjädern som drar tillbaka fallkolven har blivit svag eller gått av, att smuts och gammalt fett gör att delarna kärvar eller att fallkolven har slitits mot slutblecket. Många kistor går att öppna genom att skruva loss locket på sidan. Då ser du fjädrar och delar och kan ofta se vad som är fel. Gör det försiktigt och fotografera innan du tar isär något, så att du vet hur det satt.
Om fjädern har gått av kan en snickare eller låssmed som arbetar med äldre lås ofta ersätta den. Om själva låshuset har spruckit eller nöten är helt utsliten är det i regel enklare att hitta en ersättare. Då är måtten ovan det viktiga.
Stadsmuseet i Stockholm råder att spara dörrar och andra byggnadsdelar som tas bort vid en renovering, så att de kan återanvändas. Det gäller även kistor och beslag. Har du en dörr i källaren eller på vinden kan den ha samma kista som den trasiga, och då har du en reservdel.
En ny kista hjälper inte om slutblecket på karmen inte stämmer. Slutblecket är plåten som fallkolven och regeln går in i. Den skyddar karmen mot nötning och gör dörren svårare att bända upp. Om dörren har satt sig, eller om den nya kistan har fallkolven någon millimeter högre eller lägre, slår kolven mot plåtens kant i stället för att glida in. Ofta räcker det att flytta blecket lite eller fila hålet. Gör det hellre än att tvinga dörren.
Ibland vill man inte lägga tid på en gammal kista i en dörr som aldrig låses. Då finns det enklare lösningar: en ny fallkolvskista med samma dornmått och stolplängd, och de gamla handtagen tillbaka på en ny axel. Dörren ser likadan ut som förut, och den fungerar. Spara i så fall den gamla kistan i en märkt påse.